Gästbloggare: Biblioteket vid Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg

I februari i år började biblioteket vid Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg (DAG) att katalogiseras i Libris. DAG är en del av den statliga myndigheten Institutet för språk och folkminnen, som också har flera andra bibliotek i landet, bl.a. ett på Arkivcentrum i Uppsala och ett kommande på Arkivcentrum Syd i Lund.

Som namnet på arkivet antyder återfinns de flesta av bibliotekets böcker inom ämnesområdena språkvetenskap och folklivsforskning. En del är egenproducerat material, som mastodontverket Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län, som började ges ut 1923, och tidskriften Folkminnen och folktankar som gavs ut 1914–1944 av Västsvenska folkminnesföreningen, en av föregångarna till DAG.

Biblioteket är ett referensbibliotek, vilket innebär att inga hemlån tillåts, men det är ändå öppet för allmänheten mellan tisdagar och fredagar kl. 9–12, samt övriga tider efter överenskommelse. Adressen är Vallgatan 22. Webbplats: http://www.sprakochfolkminnen.se. Uppskattningsvis har biblioteket 10 000 böcker. Hittills har knappt en tiondel hunnit bli inlagd i Libris, men bland de verken finns flera guldkorn som vi tänkte dela med oss av nedan:

mose och lamsens wisor
Den äldsta bland de hittills katalogförda böckerna är 1724 års utgåva av Mose och lamsens wisor, ett tidigt exempel på frireligiösa psalmer. Förstautgåvan hade getts ut sju år tidigare och under seklet som följde kom den i flera nyupplagor.

Gittit

Ett annat musikaliskt verk i samlingen är Gittit, en svenskspråkig sångtidning som gavs ut i Minneapolis, Minnesota, mellan år 1892 och 1904. DAG:s exemplar kan vara det enda i Sverige, då tidningen tidigare inte fanns med i Libris. I övrigt finns Gittit också bevarad på bibliotek i Tyskland och USA.

Kungörelse
Ett annat dokument som vi är ensamma med i Sverige är en kungörelse skriven av landshövdingen Adam Otto Lagerberg 1773. Texten inleds som en nutida arg insändare i vilken lokaltidning som helst, kanske bara lite elegantare formulerat: ”Hwad olägenhet, thet så wäl här i Länet, som annorstädes, the näst förflutne åren öfwerhanden tagna tiggeriet af kringstrykande löst folk och Barn förorsakat, kan ingen wara obekant.” Sedan fortsätter den med att stadga hur socknarna med piska och morot (men mest piska) ska stödja sina allmosehjon, varför vi försett dokumentet med SAB:s klassifikationskod Ohfa-c:oe; historisk socialhjälp i Sverige.

Bernhardson

I DAG:s arkiv bevaras också flera kartor i original, tecknade för hand av C. G. Bernhardson (1915–1998). De är vackert färglagda i akvarell och innehåller dialektala former av bohuslänska ortnamn. Här på bilden syns en detalj av Bernhardsons hemort Grundsund (”Grônne sôn”) på Skaftö i mellersta Bohuslän. För den som vill läsa mer om folklivsmålaren Bernhardson rekommenderas Ann-Marie Brockmans biografi från 2010 (Bohusläns museums förlag).

Bohuskarta
En annan vacker bohuslänsk karta är den här kopparstickskartan som återfinns i Johan Ödmans Chorographia Bahusiensis från 1746. Här är norr åt höger och Göteborg i mitten till vänster.

Njals första kap

DAG har också den första tryckta versionen av Njáls saga, utgiven i Köpenhamn 1772. Njáls saga är den längsta bland de isländska släktsagorna och har getts ut på svenska i åtminstone sex olika översättningar. Här på bilden kan man stava sig igenom sagans inledning på fornvästnordiska i frakturstil. I den senaste svenska översättningen av Lars Lönnroth lyder stycket: ”Mörð hette en man, känd som Mörð Gígja, son til Sighvat den röde. Han bodde på gården Völl vid Rangárvellir och var en mäktig hövding, mästare i att driva rättssaker och så lagkunnig att målen inte ansågs lagligt dömda utan hans medverkan. Han hade en dotter som hette Unn, en vacker och hövisk kvinna, högt aktad och ansedd som det bästa giftet på Rangárvellir.” (Islänningasagorna, utgivna 2014 av Saga Forlag i Reykjavík.)

Naturhemligheternas bok
Det närmsta biblioteket kommer ett giftskåp är de folkloristiska samlingarna med svart magi från 1800-talet, t.ex. Albertus Magnus redivivus eller naturhemligheternas bok, som innehåller flera hundra ”till större delen bepröfvade” huskurer samt forntida ”magiska konster till vinnande af olika ändamål såsom lycka i kärlek, fiske, jagt o,s.v.”.

Recueil

Slutligen ännu ett Sverige-unikt musikhäfte. Kompositören Josse-François-Joseph Benaut, född ca 1743 i Wevelgem, giljotinerad 1794 i svallvågorna efter franska revolutionen på Place du Trône-Renversé i Paris, hade en mycket produktiv karriär. Han gav ut ungefär 260 verk, varav hälften finns bevarade än idag. I DAG:s samlingar finns nothäfte nr 4 i serien Recueil d’ariettes choisies arrangés pour le clavecin […]. Benaut försörjde sig bl.a. genom att ge musiklektioner åt adeln, och häftet är också tillägnat markisinnan de Créquy. Frankrikes nationalbibliotek har nr 5 i samma serie som de också digitaliserat på sin hemsida. Det uppges vara utgivet 1774 och därför kan man anta att nr 4 är från samma år eller strax före. Det mest fascinerande med nothäftet är att det nere i högra hörnet står skrivet ”Benaut” för hand. Också det digitaliserade häftet nr 5 har samma signatur med samma handstil (dock är de ej helt identiska, så det är inte tryckt eller stämplat), och därför är det väl mest sannolikt att anta att det är kompositören själv som signerat de båda häftena.

Det här och mycket mycket mer finns i DAG:s samlingar. Välkomna förbi att besöka oss!

Joakim Lilljegren
bibliotekarie vid Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg.

  1 comment for “Gästbloggare: Biblioteket vid Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *